Visar inlägg med etikett fantastic. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fantastic. Visa alla inlägg

onsdag, juni 13, 2012

The Fat Kid Rules the World - Dagens goda gärning


En viktigt film om utanförskap och hur musik kan hjälpa en ur skiten.  Kickstarter måste vara ett av internets smartaste påfund.   Nu saknas det bara 1875$  för att Matthew Lillard & Co ska få sina pengar. Pengar som ska gå till att marknadsföra och få ut en film som Hollywood inte tror kommer att dra in pengar.

Får en varm och fluffig känsla när jag tänker på att över 2000pers har donerat en slant för att de tror på filmen. Om man tycker att världen saknar solidaritet ska man ta sig en rundtur på Kickstarter. Maken till inspiration får man leta efter.

Knasformulerat och virrigt från min sida, men skit i det nu!


Fat Kid Rules the World på Facebook
Donera här -->   Här!

onsdag, april 11, 2012

Disney, fast på riktigt.


 Det här får mig att vilja packa i hop lägenheten och flytta till en ittybitty ö ute i Berings hav /Stilla havet.

tisdag, maj 05, 2009

enough with the whistle already

Andrew Bird-konserten var så himla  bra. Så bra att jag inte ens tänker försöka mig på att beskriva den. Nepp, istället väntar jag på att någon recensent som kan ord  ska göra sitt jobb. Håkan?  Misstänker dock att det inte är Håkans scen. Har tittat Youtube runt efter Bird-klipp med det finns inte ett klipp som gör honom rättvisa... en massa bra grejer, men inte såå bra som konserten igår va. huva.

Hold on just a second
Don't tell me this one you know
I know this one I know this song
I know this one I love this song
Hold on just a second

EDIT:

onsdag, december 03, 2008

Världens bästa låt just nu.

I´d be riding horses if they'd let me...


och en riktigt fin video.

söndag, april 27, 2008

Something, apropos I don't know

Det här måste vara förra årets finaste skivomslag.
Fan-fucking-tastic.

tisdag, december 04, 2007

Inte ett ord kvar, alls.



oh you wouldn’t want an angel watching over
surprise, surprise they wouldn’t wannna watch
another uninnocent, elegant fall into the unmagnificent lives of adults

torsdag, augusti 23, 2007

Little Chrissy


Nu har jag sett klart Sopranos, sex säsonger. 86 underbara avsnitt, ca 80 timmars brutal underhållning. Jag saknar det redan. Sjukt briljant serie, en historia som håller. Eller snarare femtielva historier som vävs samman till en salig genialisk röra som göra att man överger allt tv-tittande i veckor. Karaktärerna håller samma klass i säsong efter säsong, men det hindrar inte manusförfattaren att ta livet av de när man minst anar det.

Musiken är pricken över i:et i många situationer. Introlåten
Woke Up This Morning, är bevis på att musiken till serien valdes av genier. Den är så klockren att det är ett under att den inte är specialskriven. Men det är nog det som är halva charmen, att det bara förekommer 'riktig' musik i Sopranos. Det känns mer som i den riktiga världen då, som om det faktiskt händer i New Jersey på andra sidan Atlanten, och inte i någon filmstudio. Filmfotografin är så mycket bättre än allt annat skräp som går på TV, när det är som bäst känns varje avsnitt som en film.


"Even their worst episodes were better than most TV ever aspires to." / Kevin Smith