Vi prövar George Costanza

Utan telefon blir allting så väldigt tyst. Att nyårsdagen från början är en väldigt tyst dag gör det bara ännu mer påtagligt. Jag lyckades på någon vänster trycka in fel pinkod, tre gånger. Jag är fortfarande lika förbryllad över det. Det är antingen  0074 eller 0067, men inget av de ville fungera. Så nu sitter jag här på årets tystaste dag med en död mobiltelefon.

all is quiet on new years' day

Powernappa

Cheferna bjöd på champagne och här sitter jag med huvudet fullt av bubblor.

Julstämning

Mmmmmm.

Ingen titel

Idag har jag hämtat hem del 1 av Julklappen från jobbet. Choklad från Magasin och en flaska Ramos Pinto, portvin. Och en liten burk, vaddetnuheter, sådana man har i falafel fast mindre, Guindillas.

Jag har potatismos upp till hit...mätt och trögtänkt.

Alla är vi Paul Giamatti

the oswald in lee harvey

Kom precis på mig själv att googla en låttext, som stod 30 cm ifrån mig i bokhyllan. Så går det när man slutar köpa skivor. Eller snarare, köper en skiva om året.

will never go away, baby it's here to stay

Lucia var mycket bättre när man var 8 år gammal. Då var det lussetåg, glitter och sega pepparkakor. Tidig morgon och trängsel utanför matsalen, vem skulle gå med vem och Bästa fålen Apelgrå. Nu är det trettioåriga tjejer i lucialinne under Canadian Goose västar som fryser utanför Paddy´s med Marboro Lights i händerna.

Turen till London var nästan över innan den hann börja. Underbart kallt fint väder, tåg, bussar, tunnelbanevagnar och flygplan som kommer i tid. Mötte Maja och världens godaste takeawaykaffe på Liverpool St. Jag kan inte dricka varmt kaffe, eller varmt nånting alls för den sakens skull. Så det är alltid de de tråkiga 10 minutrarna innan drickan har svalnat. Jag förstår inte hur folk gör, har de frätt sönder tungan redan , så att de inte märker att de dricker sjudande vatten? Hur som helst, världens godaste kaffe kommer ifrån AMT. Fair trade bönor, returpapper och hela rädda regnskogen grejen. Men det måste vara något speciellt de gör. Kanske häller de smör i kaffet? eller något annat lent, silke kanske?

Ett och ett halvt dygn senare var jag tvungen att köpa mig en egen kopp när jag skulle ta flygbussen ut till Stansted igen. 1.60 pund och ett 'Carefull it's hot!' så var jag nöjd. Ute i god tid, bra bok, bra musik, bra tidningar i väskan. Sen gick Terravision bussen sönder, kön blev kilometer lång och mitt uppe i allt detta tumult glömmer jag bort att kaffet inte har svalnat. En liten sipp och nu sitter jag här, ett drygt dygn senare med en lite bortfrätt plätt på tungan. Det är som om någon har transplanterat en liten bit katttunga på min egen tunga. Strävt, mycket märkligt och förbannat irriterande.

När jag skulle kliva på flygbussen säger chauffören till mig " Sorry, you can't take that with you, no drinks on the bus". Så innan jag ens har hunnit smaka på det förbannade kaffet (nej, brännhet kaffe på tungan räknas inte som att smaka) så måste jag skiljas från det. Foglig som jag tar jag ett steg ur kön och försöker komma på en lösning. Halsa det fortfarande väldigt varma kaffet eller leta upp en papperskorg att slänga underverket i. Stod och snurrade runt på stället utan att se en enda papperskorg i närheten. Det hela resulterade i den där klassiska Glömt mp3spelaren i lägenheten och bussen kommer om en minut, hinner jag hämta?-dansstegen. Och där sker miraklet.
'Just get on the bus, I didn't see that'.

Världen fungerar fortfarande för att det finns folk som är villiga att rucka på reglerna.

Inte ett ord kvar, alls.

oh you wouldn’t want an angel watching over
surprise, surprise they wouldn’t wannna watch
another uninnocent, elegant fall into the unmagnificent lives of adults

grå och vita diamanter

Det bästa med den här årstiden är möjligheten att utöva min favorithobby, fotografera snö.

synchronize watches

Ohh, snart är det helg, långhelg med sovmorgon. Förra helgen var lyx. Lyxigt när det kommer besök ifrån japan och london. Lyxigt att få försenade mitt-i-prick födesedagspresent och flaskor med vin. Lyxigt att ha syster yster på besök och få inspiration till ditt och datt. Förbannat kul att lulla runt i höga klackar och dricka St Elmos Fire-dricka. Kul att synkronisera klockor, kul att inse att jag faktiskt kan gå runt i klackar. Andra faller ner för trapper, jag studsar fram. Den meningen, just precis den mening kommer gå rakt in på karmakontot och få mig att bryta benet nästan gång jag ger mig ut på... hal is, eller höga klackar.

Not a problem

Kubiac! Tjocka killen i Parker Lewis hette Kubiac. Aaaaaah, sweet relief.

Och varför i hela friden fungerar den där radbrytningen fint när det är någon annans text jag citerar? fulBlogger.

Så spännande tänker jag...

"Efter en mysig söndag med brunch och besök på kyrkogården, kommer jag hem för att chockeras av att den där Englabloggen har gått om mig. Jaha, tänker jag. Då är det väl dags att ta sig en titt på vad det är hon skriver som är så jävla fascinerande. Jag letar upp hennes blogg och möts av rosa rosa rosa. Ok… tänker jag. Hon har i sina färger misslyckats även värre än stureplan.se.

Så börjar jag läsa. Men när jag kommer till tredje meningen och det står “Har alltid många bollar i luften och jobbar ofta tills jag stupar”, så blir jag intresserad. Den här Engla är en akrobat! Hon jobbar på cirkus! Så spännande tänker jag och läser vidare…!"

Det är lätt det roligaste Katrin Schulman har skrivit. Hah!

Det här tycker jag är så jävla fånigt : 40000 års fängelse för Madrid bombare. Det är lika glyttigt som när folk säger 'vi kämpade verkligen, vi gav 110%'.

Whatever rocks your boat

Har torrenter som surrar i bakgrunden, Thom Yorke i solo och Radiohead version på väg ner. Saras beskrivning av Reckoner gjorde mig nyfiken. De senaste veckorna har Modest Mouse - Float On varit den låten som fått mig på bättre humör jag cyklar till jobbet, springa de sista hundra metrarna på joggingrunda osv. Sjutk bra helt enkelt. Kan inte låta bli, men jag oroar mig lite för när den mister sin glans. När den helt plöstligt inte får mig att le längre, hemska tanke.

den här jävla bajsbloggens layout gör mig vansinnig

picking apples making pie

Mitt 07:22 tåg avgick kl 07:45, bra början på dagen. Tillsammans med 200 andra morgongriniga pendlare stod jag och trängdes, först på centralen framför infotavlan, sedan i tåget och slutligen utanför Kastrup flygplats i väntan på gratisbussarna in till stan. Kl 8:13 provade jag att ringa till jobbet. Hej, det är Frida, jag är på Kastrup. Då skrattade min chef och drog något dåligt skämt om flyktplaner. Hörde inte punchlinen eftersom det dånade av jetmotorer, men det är bra med en chef som inte surar över tågförseningar. Så går det när man åker kommunalt.

Tåg från Malmö till Kastrup, buss till Lergravsparken, metro till Christianshavn,byte til metro till Nörreport. Framme på jobbet kl 09:30. Vilket iofs hade varit en normal tid att öppna en fotoaffär på, inte 08:30.

Det verkar som om det var en kvinna som hoppat framför tåget på Tårnby Station. De vet inte säkert, men hur hamnar man annars framför ett tåg klockan kvart i sju på morgonen?

I heard a puff I heard a blow

Jag vet inte hur jag har kunnat undgå det i en så lång tid. Den är ju alltid där, det måste den vara. Pågens nybakade bröddoft på sena kvällar/nätter runt Nobel-Sorgenfri. Ikväll när jag gick Nobelvägen hem ifrån pappa kom den svepande. Alltid samma odefinierbara doft, mjuka pepparkakor kanske, eller bara söt limpa. Det luktar hemma, tryggt, lite oroligt, lite rastlöst. En överväldigande lukt som ibland smälter in i vardagen, som hundskit i Hundbajsrondellen.

Det bästa på länge

Helt genialt, så enkelt, och så underhållande. Titta här ---> Sander Plug

Nu sitter jag här och är så jävla sur. Ett pucko i huset har snott min tvätttid. Vilken del av Bokat från 19-22 förstår de inte? Puckon!