Oinkbeat

Min mamma mailade och frågade om jag visste att min syster hade bältros. Min första tanke var att bältros låter som en medeltida sjukdom lite som böldpest, ok inte helt medeltida men uråldrig då. Mailade min syster för att kolla läget;

Vad är detta jag hör om Bältros? Mår du bra? Kliar det?

Bältros låter som en medeltida sjukdom, märkligt.

Hoppas att du blir bra snart!

Fick det här svaret;

Visst känns det som en primitiv sjukdom! typ nått som djur får.

typ - Nej, den grisen tar vi inte, den har ju bältros! ta den där andra.

Wardour st.

Fyra dagar kvar till London och en sjukt lång lista att kryssa av. 

Something, apropos I don't know

Det här måste vara förra årets finaste skivomslag.

Fan-fucking-tastic.

Aldrig mer plåster.

För ett par veckor sedan köpte jag ett paket plåster, bara för att det kändes som en bra sak att ha hemma, lite vuxet sådär. Det skulle jag aldrig ha gjort, den senaste veckan har jag  skurit och rivit mig så pass att plåster varit enda utvägen.    

• Mitt akvarielock sönder och, med det även toppen av mitt ringfinger. 
  
• River jag upp handleden på ett gångjärn i köket. Resultat, emosår på handleden.
• Står med en frukostbulle i vänsterhanden och en brödkniv i andra, skär genom bullen och  vidare in fingrarna. Great, frukostolyckor är den värsta sorten.
  

Funderar lite på att slänga  plåsterpaketet som uppenbarligen är roten till allt det onda. I och för sig har jag bara cirka 40 plåster kvar, och i den här takten lär de vara borta på onsdag. Som man bäddar får man ligga,  papercuts here I come!

Wrapped in plastic

Huset jag bor i ska plastas in i två månader, TVÅ MÅNADER!  Om det blir hälften så otrevligt som jag föreställer mig  så kommer det att bli snordrygt. Och mörkt, väldigt mörkt.

From my cold dead hands

Igår trillade Charlton Heston  av pinnen. Så nu kanske någon presidentkandidat kan komma och dra det där geväret ur hans kalla döda händer. 

Ok, det där var väl en aning smaklöst. Men jag har drömt sjuttielva obehagliga drömmar i natt, vaknade upp och det kändes som om jag sovit i en torktumlare.  Så när folk som jobbat och propagerat för allas rätt till vapen i Usa går och dör, då är där väldigt lite empati kvar.

Spam från 17 mars - 23 mars.

"I wanted to hurt an enemy.

I wanted to lose my inhibitions.

I was drunk.

Escape the cold weather

I wanted to make a conquest.

Feel pride for your male power

The person was mysterious.

I wanted to make a conquest.

The person offered to give me drugs for doing it."

Det här är helt fantastisk, poetisk rättvisa in mitt spamfilter. Efter den 23 mars kom uteslutande en massa 'YourVIAGRA20%##dickONSALE'-mail och det är ju inte lika kul, inte än i vartfall.

Det regnade och det regnade.

2 minuter kvar till Lords of Dogtown, hoppas att den är lika bra som jag minns den. Om inte annat så är där ju alltid Heath Ledger i fina solbrillor.  Mums.  För övrigt helt tom i huvudet.

Vitali vs. Renck

och



hur kan det här inte vara gjort av samma person?

Att kasta sten i glashus

Det är kanske lite dumt, ogenomtänkt att klaga på andras layouter och grammatik, när ens egen pseudoblogg ser ut som något  Lisa5år och htmlat ihop.  Men jag har faktiskt gett upp,  kastat in handduken. Det finns så många bra uttryck med textilier. Kasta in handduken,  handsken är kastad, det var visst bara de två. Det verkar mer som om det handlar om att kasta saker än om materialet. Att låta bli att kasta sten i glashus.  Den där sidomenyn kommer alltid att vara där nere.  Är det någon som känner sig manad att flytta den så är det mycket välkommet.  

Postis goes kognitiv

Vad tänkte de på när de skickade in den här annonsen?  Vad det inte en endaste person som påpekade att '???' inte passar sig  utanför Postis.

Urlen är också gräslig, men den stör bara lite. Finns de ingen anställd på Metros annonsavdelning som kan lägga in veto när saker och ting ser ut så här? Undrar vad annonansvarige har för arbetsuppgifter. Pusslar ihop annonserna så att det ser bra ut, lägga pussel, blunda för postisgrammatik.
Hur det går  till samt vad det är bra för???

Note to stupid self

Släng inte ut gamla Photoshop utan att ha hittat serienummret till den nya utgåvan.

Det är så att klockorna stannar.

Ground control to Major Tom

Idag är det min sista arbetsdag, och det är inte ens en hel dag. En halvmesyr till klockan 14. Men det passar mig fint.  Att packa ihop en över 30 år gammal butik är precis så kul som det låtar. Träpanel, sådan som verkar vara  obligatorisk inredning i elektronikaffärer, skal skruvas av, lyftas ner, torkas rent, och läggas på en träpall. Precis så kul som det låter.

Jag har haft så mycket i huvudet den sista veckan att allt runtomkring mig har stått still, fullständigt still. Jag har ett igengrott akvarium, tvättberg utan dess like. Sista dagen på jobbet firas med kris-strumporna med glittriga ränder på. Här är räkningar och post från den senaste veckan. Inget skal vara betalt än, det har jag styr på, men allt annat står still. Nordea internetbanks elegitimations-lösnings-projekt stannade upp, ( Pc vs Mac i bankvärlden är en uppgjorde match). Inloggningsuppgifterna till distanskurserna jag ska läsa ligger i soffa någonstans under den grå filten.

Nu ska jag gå hemifrån om en halvtimme, borde äta frukost. En sak till, jag tog ner  min hyll/byrå-möbel i söndags och borrade upp en ny. Behöver jag nämna att hyllplanen står halvfärdiga lutade mot min köksvägg?  

På söndag och en vecka framåt har jag semester. Söndag känns som sju resor bort. Nu måste jag prioritera frukost, fast än jag inte hunnit skriva om Barcelona, min nya kamera, filmen jag såg på bio igår, den stora vita fisken och P3.

Heath Ledger

Det här blir ett av de där rekordkorta inläggen. Satte knäckebrödet i halsen när jag läste det här. 

18 barn dör i en bussolycka, ingen reaktion. En ung skådespelare tar livet av sig, jag sätter frukosten i halsen. 

Båten Felicia har namnsdag.

När flyttkillen frågade hur gammal jag var, svarade jag 25år. Det trodde jag själv på i fem minuter. 

13/1

Idag skulle min farfar fyllt 88år.

Idag är det 40 år sedan Johnny Cash spelade på Folsom prison.

Gult och tjockt.

Den här förkylningen tar kol på mig. Till frukost lyckades jag äta ca 2cm ner i youghurtskålen med müsli. great. Ingenting smakar någonting och allt jag kan tänka på är kaffe.

Nu ska jag se om jag kan få tag på näsdroppar. Jag önskar att solen sken där ute, då hade jag kommit undan med solgalsögon idag. Det är bara Wayne Hussey som kommer undan med solglasögon på en molnig dag.  Och Eldritch, så klart.

jaha

Det här är fanimej helt stört : Dömda misshandlar igen. Jag har inte följt rättegången, bara sneglat på löpsedlarna som suttit klistrade över hela stan. Vad som än sagt och bevisats i rättegångarna, känns som ett slöseri med tid. Det är inte det att alla förtjänar en grundlig och rättvis rättegång, det är en självklarhet. 

Men jag menar, vad sysslar de där två med?  De där två som efter en dom till sluten ungdomsvård, går ut på stan och misshandlar någon igen. WTF!  Om man suttit i en rättssal och tvingats lyssna och se på bevisen  som visar hur den personen man fällt till marken och misshandlat, har avlidit pga av  skallskador.

Jag trodde att man  efter det, var så full av ånger att man inte kunde göra annat än att ligga i fosterställning och glo in i en vägg. Men nej, tydligen inte. Jävla as. Det spelar ingen roll om  det bara var en örfil, det faktum att de är ute mitt i natten och bråkar med folk är bara så...sjukt, i brist på bättre ord.

undantaget

Jag svor på att inte använda blogger mer. Inte efter att layouten totalförstörts och varit omöjlig att reparera, hela högra menyn lagt sig längst ner på sidan. Men på redigerings sidan så ligger den där den ska, så med andra ord går det inte att laga något som till synes inte är sönder. Fulblogger. 

Men eftersom jag är sur nu så tänker jag skita i saker som jag svurit på. Jag kom hem för en stund sedan och skulle hämta min polaroidkamera för att Maja ville låna den i eftermiddag. Gick ner till mitt källarförråd, rotade igenom rubbet och ingen kamera. Tänkte att jag kanske tagit upp den i lägenheten av någon anledning, eller  kanske lagt den på vinden. Inget av alternativen verkade särskilt troliga, men det var värt ett försök. 20 minuter senare kom jag underfund med att den måste var stulen, borta, puts väck. ( den finns fortfarande en liten gnagande känsla av att det kan ligga någonstans, men eftersom jag letat igenom _allt_ så borde det inte vara möjligt.)

Jävlaförbannadeonödigatjuvjävlarsidioter. Hade inbrott i förrådet i höstas någon gång. Då kändes det som om det inte var hela världen. De hade inte förstört något, bara rotat lite i det som stod närmast dörren. De hade tagit ett par gamla kameror, men ingen av något större penga-affektionsvärde, lite loppisfynd och andra leksaker. Men nu upptäcker jag att de snott min polaroidkamera, jävla idiotpundarpucko! Pratade med Maja om det i morse och konstaterade att det var skönt att vi hade varsin eftersom de inte tillverkas längre. Så klart går det att få tag på något liknande på Tradera eller någon annanstans, men det är inte det som är poängen. Kameran var en present, och man snor inte folks presenter . Man snor inte saker, punkt slut.

Vi prövar George Costanza

Utan telefon blir allting så väldigt tyst. Att nyårsdagen från början är en väldigt tyst dag gör det bara ännu mer påtagligt. Jag lyckades på någon vänster trycka in fel pinkod, tre gånger. Jag är fortfarande lika förbryllad över det. Det är antingen  0074 eller 0067, men inget av de ville fungera. Så nu sitter jag här på årets tystaste dag med en död mobiltelefon.

all is quiet on new years' day