Ground control to Major Tom

Idag är det min sista arbetsdag, och det är inte ens en hel dag. En halvmesyr till klockan 14. Men det passar mig fint.  Att packa ihop en över 30 år gammal butik är precis så kul som det låtar. Träpanel, sådan som verkar vara  obligatorisk inredning i elektronikaffärer, skal skruvas av, lyftas ner, torkas rent, och läggas på en träpall. Precis så kul som det låter.

Jag har haft så mycket i huvudet den sista veckan att allt runtomkring mig har stått still, fullständigt still. Jag har ett igengrott akvarium, tvättberg utan dess like. Sista dagen på jobbet firas med kris-strumporna med glittriga ränder på. Här är räkningar och post från den senaste veckan. Inget skal vara betalt än, det har jag styr på, men allt annat står still. Nordea internetbanks elegitimations-lösnings-projekt stannade upp, ( Pc vs Mac i bankvärlden är en uppgjorde match). Inloggningsuppgifterna till distanskurserna jag ska läsa ligger i soffa någonstans under den grå filten.

Nu ska jag gå hemifrån om en halvtimme, borde äta frukost. En sak till, jag tog ner  min hyll/byrå-möbel i söndags och borrade upp en ny. Behöver jag nämna att hyllplanen står halvfärdiga lutade mot min köksvägg?  

På söndag och en vecka framåt har jag semester. Söndag känns som sju resor bort. Nu måste jag prioritera frukost, fast än jag inte hunnit skriva om Barcelona, min nya kamera, filmen jag såg på bio igår, den stora vita fisken och P3.

Heath Ledger

Det här blir ett av de där rekordkorta inläggen. Satte knäckebrödet i halsen när jag läste det här. 

18 barn dör i en bussolycka, ingen reaktion. En ung skådespelare tar livet av sig, jag sätter frukosten i halsen. 

Båten Felicia har namnsdag.

När flyttkillen frågade hur gammal jag var, svarade jag 25år. Det trodde jag själv på i fem minuter. 

13/1

Idag skulle min farfar fyllt 88år.

Idag är det 40 år sedan Johnny Cash spelade på Folsom prison.

Gult och tjockt.

Den här förkylningen tar kol på mig. Till frukost lyckades jag äta ca 2cm ner i youghurtskålen med müsli. great. Ingenting smakar någonting och allt jag kan tänka på är kaffe.

Nu ska jag se om jag kan få tag på näsdroppar. Jag önskar att solen sken där ute, då hade jag kommit undan med solgalsögon idag. Det är bara Wayne Hussey som kommer undan med solglasögon på en molnig dag.  Och Eldritch, så klart.

jaha

Det här är fanimej helt stört : Dömda misshandlar igen. Jag har inte följt rättegången, bara sneglat på löpsedlarna som suttit klistrade över hela stan. Vad som än sagt och bevisats i rättegångarna, känns som ett slöseri med tid. Det är inte det att alla förtjänar en grundlig och rättvis rättegång, det är en självklarhet. 

Men jag menar, vad sysslar de där två med?  De där två som efter en dom till sluten ungdomsvård, går ut på stan och misshandlar någon igen. WTF!  Om man suttit i en rättssal och tvingats lyssna och se på bevisen  som visar hur den personen man fällt till marken och misshandlat, har avlidit pga av  skallskador.

Jag trodde att man  efter det, var så full av ånger att man inte kunde göra annat än att ligga i fosterställning och glo in i en vägg. Men nej, tydligen inte. Jävla as. Det spelar ingen roll om  det bara var en örfil, det faktum att de är ute mitt i natten och bråkar med folk är bara så...sjukt, i brist på bättre ord.

undantaget

Jag svor på att inte använda blogger mer. Inte efter att layouten totalförstörts och varit omöjlig att reparera, hela högra menyn lagt sig längst ner på sidan. Men på redigerings sidan så ligger den där den ska, så med andra ord går det inte att laga något som till synes inte är sönder. Fulblogger. 

Men eftersom jag är sur nu så tänker jag skita i saker som jag svurit på. Jag kom hem för en stund sedan och skulle hämta min polaroidkamera för att Maja ville låna den i eftermiddag. Gick ner till mitt källarförråd, rotade igenom rubbet och ingen kamera. Tänkte att jag kanske tagit upp den i lägenheten av någon anledning, eller  kanske lagt den på vinden. Inget av alternativen verkade särskilt troliga, men det var värt ett försök. 20 minuter senare kom jag underfund med att den måste var stulen, borta, puts väck. ( den finns fortfarande en liten gnagande känsla av att det kan ligga någonstans, men eftersom jag letat igenom _allt_ så borde det inte vara möjligt.)

Jävlaförbannadeonödigatjuvjävlarsidioter. Hade inbrott i förrådet i höstas någon gång. Då kändes det som om det inte var hela världen. De hade inte förstört något, bara rotat lite i det som stod närmast dörren. De hade tagit ett par gamla kameror, men ingen av något större penga-affektionsvärde, lite loppisfynd och andra leksaker. Men nu upptäcker jag att de snott min polaroidkamera, jävla idiotpundarpucko! Pratade med Maja om det i morse och konstaterade att det var skönt att vi hade varsin eftersom de inte tillverkas längre. Så klart går det att få tag på något liknande på Tradera eller någon annanstans, men det är inte det som är poängen. Kameran var en present, och man snor inte folks presenter . Man snor inte saker, punkt slut.

Vi prövar George Costanza

Utan telefon blir allting så väldigt tyst. Att nyårsdagen från början är en väldigt tyst dag gör det bara ännu mer påtagligt. Jag lyckades på någon vänster trycka in fel pinkod, tre gånger. Jag är fortfarande lika förbryllad över det. Det är antingen  0074 eller 0067, men inget av de ville fungera. Så nu sitter jag här på årets tystaste dag med en död mobiltelefon.

all is quiet on new years' day

Powernappa

Cheferna bjöd på champagne och här sitter jag med huvudet fullt av bubblor.

Julstämning

Mmmmmm.

Ingen titel

Idag har jag hämtat hem del 1 av Julklappen från jobbet. Choklad från Magasin och en flaska Ramos Pinto, portvin. Och en liten burk, vaddetnuheter, sådana man har i falafel fast mindre, Guindillas.

Jag har potatismos upp till hit...mätt och trögtänkt.

Alla är vi Paul Giamatti

the oswald in lee harvey

Kom precis på mig själv att googla en låttext, som stod 30 cm ifrån mig i bokhyllan. Så går det när man slutar köpa skivor. Eller snarare, köper en skiva om året.

will never go away, baby it's here to stay

Lucia var mycket bättre när man var 8 år gammal. Då var det lussetåg, glitter och sega pepparkakor. Tidig morgon och trängsel utanför matsalen, vem skulle gå med vem och Bästa fålen Apelgrå. Nu är det trettioåriga tjejer i lucialinne under Canadian Goose västar som fryser utanför Paddy´s med Marboro Lights i händerna.

Turen till London var nästan över innan den hann börja. Underbart kallt fint väder, tåg, bussar, tunnelbanevagnar och flygplan som kommer i tid. Mötte Maja och världens godaste takeawaykaffe på Liverpool St. Jag kan inte dricka varmt kaffe, eller varmt nånting alls för den sakens skull. Så det är alltid de de tråkiga 10 minutrarna innan drickan har svalnat. Jag förstår inte hur folk gör, har de frätt sönder tungan redan , så att de inte märker att de dricker sjudande vatten? Hur som helst, världens godaste kaffe kommer ifrån AMT. Fair trade bönor, returpapper och hela rädda regnskogen grejen. Men det måste vara något speciellt de gör. Kanske häller de smör i kaffet? eller något annat lent, silke kanske?

Ett och ett halvt dygn senare var jag tvungen att köpa mig en egen kopp när jag skulle ta flygbussen ut till Stansted igen. 1.60 pund och ett 'Carefull it's hot!' så var jag nöjd. Ute i god tid, bra bok, bra musik, bra tidningar i väskan. Sen gick Terravision bussen sönder, kön blev kilometer lång och mitt uppe i allt detta tumult glömmer jag bort att kaffet inte har svalnat. En liten sipp och nu sitter jag här, ett drygt dygn senare med en lite bortfrätt plätt på tungan. Det är som om någon har transplanterat en liten bit katttunga på min egen tunga. Strävt, mycket märkligt och förbannat irriterande.

När jag skulle kliva på flygbussen säger chauffören till mig " Sorry, you can't take that with you, no drinks on the bus". Så innan jag ens har hunnit smaka på det förbannade kaffet (nej, brännhet kaffe på tungan räknas inte som att smaka) så måste jag skiljas från det. Foglig som jag tar jag ett steg ur kön och försöker komma på en lösning. Halsa det fortfarande väldigt varma kaffet eller leta upp en papperskorg att slänga underverket i. Stod och snurrade runt på stället utan att se en enda papperskorg i närheten. Det hela resulterade i den där klassiska Glömt mp3spelaren i lägenheten och bussen kommer om en minut, hinner jag hämta?-dansstegen. Och där sker miraklet.
'Just get on the bus, I didn't see that'.

Världen fungerar fortfarande för att det finns folk som är villiga att rucka på reglerna.

Inte ett ord kvar, alls.

oh you wouldn’t want an angel watching over
surprise, surprise they wouldn’t wannna watch
another uninnocent, elegant fall into the unmagnificent lives of adults

grå och vita diamanter

Det bästa med den här årstiden är möjligheten att utöva min favorithobby, fotografera snö.

synchronize watches

Ohh, snart är det helg, långhelg med sovmorgon. Förra helgen var lyx. Lyxigt när det kommer besök ifrån japan och london. Lyxigt att få försenade mitt-i-prick födesedagspresent och flaskor med vin. Lyxigt att ha syster yster på besök och få inspiration till ditt och datt. Förbannat kul att lulla runt i höga klackar och dricka St Elmos Fire-dricka. Kul att synkronisera klockor, kul att inse att jag faktiskt kan gå runt i klackar. Andra faller ner för trapper, jag studsar fram. Den meningen, just precis den mening kommer gå rakt in på karmakontot och få mig att bryta benet nästan gång jag ger mig ut på... hal is, eller höga klackar.

Not a problem

Kubiac! Tjocka killen i Parker Lewis hette Kubiac. Aaaaaah, sweet relief.

Och varför i hela friden fungerar den där radbrytningen fint när det är någon annans text jag citerar? fulBlogger.

Så spännande tänker jag...

"Efter en mysig söndag med brunch och besök på kyrkogården, kommer jag hem för att chockeras av att den där Englabloggen har gått om mig. Jaha, tänker jag. Då är det väl dags att ta sig en titt på vad det är hon skriver som är så jävla fascinerande. Jag letar upp hennes blogg och möts av rosa rosa rosa. Ok… tänker jag. Hon har i sina färger misslyckats även värre än stureplan.se.

Så börjar jag läsa. Men när jag kommer till tredje meningen och det står “Har alltid många bollar i luften och jobbar ofta tills jag stupar”, så blir jag intresserad. Den här Engla är en akrobat! Hon jobbar på cirkus! Så spännande tänker jag och läser vidare…!"

Det är lätt det roligaste Katrin Schulman har skrivit. Hah!