Klockan är 21:38 och det är mörkt ute. Det har ju för fan inte varit sommar än. Och jo, jag vet, det brukar vara varmt långt in i september också. Men jaha. Stort jävla jaha.
Idag har jag packat in paket, det göra jag alldeles för sällan. Nästan bara på juldagen, sent på kvällen. En fördel med att jobba i butik är att få slå in saker. Vika in kanterna så att det blir sådär precist, jämt och fint. Fast når folk ber om det, så hatar jag det. Jag tror alltid att de ska titta på det nyinslagna paketet och påpeka att det måste göras om. Lönt att ha prestationsångest inför paketinslagning, fullkomligt urlöjligt.
Har en fin tapet här hemma som jag använder till att slå in paket in ibland. Hittade den när jag jobbade med Humle & Dumle. Att städa ur övergivna vindsförråd är förbannat deprimerande. Att rota runt i folks gamla gosedjur, skolböcker, studentmössor, fotografier och gamla brev. Att hitta 'soliga hälsningar från Mallorca -84' blandat med fuktskadade vinylskivor. När allt är daterat för över 10år sedan kan jag inte låta bli att undra om människan som äger vindsutrymmet bara ha gått upp i rök. Putsväck en dag, inte brytt sig att samla ihop grejer och minnen. Att inte tagit sig tid att slänga grejerna i vart fall, bara låta personliga hälsningar och brev ligga och bli gula och äckliga. Då är det lättare att dra slutsatsen att personen har dött. Knall fall, påkörd en dag, eller kanske knarkat ner sig och lever ett annat liv, eller ligger i koma på ett sjukhus någonstans. Någonstans måste ju den här personen vara, vars syster skrev brev om ' de två hundra kronorna som du är skyldig Erik'. Någonstans är han ju.
I ett av de där konstiga vindsförråden låg även en sådan där mjukdjursdräkt i vuxenstorlek, sådana de har som maskotar till amerikansk fotboll. En sådan som jag alltid velat ha, eller i alla fall ha provat att lufsa runt i. Har för mig att det var en hund, en stor brun med långa öron. Fast den låg där under all skit och var alldeles för äcklig att ens ta i. Bara en sådan sak. Vem har en stor maskot-hund-dräkt på vinden? Vem är alla dessa konstiga människor?
Den där tapeten är rätt styv i det så om man inte passar sig så knäcks pappret. Nu börjar den där rullen att ta slut, tråkigt. var ska jag nu hitta en ny? Jag lär knappast få tillfället att rota runt på halv övergivna vindsförråd igen, om jag inte bytar karriär och blir björnbuse.
Idag har jag packat in paket, det göra jag alldeles för sällan. Nästan bara på juldagen, sent på kvällen. En fördel med att jobba i butik är att få slå in saker. Vika in kanterna så att det blir sådär precist, jämt och fint. Fast når folk ber om det, så hatar jag det. Jag tror alltid att de ska titta på det nyinslagna paketet och påpeka att det måste göras om. Lönt att ha prestationsångest inför paketinslagning, fullkomligt urlöjligt.
Har en fin tapet här hemma som jag använder till att slå in paket in ibland. Hittade den när jag jobbade med Humle & Dumle. Att städa ur övergivna vindsförråd är förbannat deprimerande. Att rota runt i folks gamla gosedjur, skolböcker, studentmössor, fotografier och gamla brev. Att hitta 'soliga hälsningar från Mallorca -84' blandat med fuktskadade vinylskivor. När allt är daterat för över 10år sedan kan jag inte låta bli att undra om människan som äger vindsutrymmet bara ha gått upp i rök. Putsväck en dag, inte brytt sig att samla ihop grejer och minnen. Att inte tagit sig tid att slänga grejerna i vart fall, bara låta personliga hälsningar och brev ligga och bli gula och äckliga. Då är det lättare att dra slutsatsen att personen har dött. Knall fall, påkörd en dag, eller kanske knarkat ner sig och lever ett annat liv, eller ligger i koma på ett sjukhus någonstans. Någonstans måste ju den här personen vara, vars syster skrev brev om ' de två hundra kronorna som du är skyldig Erik'. Någonstans är han ju.
I ett av de där konstiga vindsförråden låg även en sådan där mjukdjursdräkt i vuxenstorlek, sådana de har som maskotar till amerikansk fotboll. En sådan som jag alltid velat ha, eller i alla fall ha provat att lufsa runt i. Har för mig att det var en hund, en stor brun med långa öron. Fast den låg där under all skit och var alldeles för äcklig att ens ta i. Bara en sådan sak. Vem har en stor maskot-hund-dräkt på vinden? Vem är alla dessa konstiga människor?
Den där tapeten är rätt styv i det så om man inte passar sig så knäcks pappret. Nu börjar den där rullen att ta slut, tråkigt. var ska jag nu hitta en ny? Jag lär knappast få tillfället att rota runt på halv övergivna vindsförråd igen, om jag inte bytar karriär och blir björnbuse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar