Powernappa

Cheferna bjöd på champagne och här sitter jag med huvudet fullt av bubblor.

Julstämning

Mmmmmm.

Ingen titel

Idag har jag hämtat hem del 1 av Julklappen från jobbet. Choklad från Magasin och en flaska Ramos Pinto, portvin. Och en liten burk, vaddetnuheter, sådana man har i falafel fast mindre, Guindillas.

Jag har potatismos upp till hit...mätt och trögtänkt.

Alla är vi Paul Giamatti

the oswald in lee harvey

Kom precis på mig själv att googla en låttext, som stod 30 cm ifrån mig i bokhyllan. Så går det när man slutar köpa skivor. Eller snarare, köper en skiva om året.

will never go away, baby it's here to stay

Lucia var mycket bättre när man var 8 år gammal. Då var det lussetåg, glitter och sega pepparkakor. Tidig morgon och trängsel utanför matsalen, vem skulle gå med vem och Bästa fålen Apelgrå. Nu är det trettioåriga tjejer i lucialinne under Canadian Goose västar som fryser utanför Paddy´s med Marboro Lights i händerna.

Turen till London var nästan över innan den hann börja. Underbart kallt fint väder, tåg, bussar, tunnelbanevagnar och flygplan som kommer i tid. Mötte Maja och världens godaste takeawaykaffe på Liverpool St. Jag kan inte dricka varmt kaffe, eller varmt nånting alls för den sakens skull. Så det är alltid de de tråkiga 10 minutrarna innan drickan har svalnat. Jag förstår inte hur folk gör, har de frätt sönder tungan redan , så att de inte märker att de dricker sjudande vatten? Hur som helst, världens godaste kaffe kommer ifrån AMT. Fair trade bönor, returpapper och hela rädda regnskogen grejen. Men det måste vara något speciellt de gör. Kanske häller de smör i kaffet? eller något annat lent, silke kanske?

Ett och ett halvt dygn senare var jag tvungen att köpa mig en egen kopp när jag skulle ta flygbussen ut till Stansted igen. 1.60 pund och ett 'Carefull it's hot!' så var jag nöjd. Ute i god tid, bra bok, bra musik, bra tidningar i väskan. Sen gick Terravision bussen sönder, kön blev kilometer lång och mitt uppe i allt detta tumult glömmer jag bort att kaffet inte har svalnat. En liten sipp och nu sitter jag här, ett drygt dygn senare med en lite bortfrätt plätt på tungan. Det är som om någon har transplanterat en liten bit katttunga på min egen tunga. Strävt, mycket märkligt och förbannat irriterande.

När jag skulle kliva på flygbussen säger chauffören till mig " Sorry, you can't take that with you, no drinks on the bus". Så innan jag ens har hunnit smaka på det förbannade kaffet (nej, brännhet kaffe på tungan räknas inte som att smaka) så måste jag skiljas från det. Foglig som jag tar jag ett steg ur kön och försöker komma på en lösning. Halsa det fortfarande väldigt varma kaffet eller leta upp en papperskorg att slänga underverket i. Stod och snurrade runt på stället utan att se en enda papperskorg i närheten. Det hela resulterade i den där klassiska Glömt mp3spelaren i lägenheten och bussen kommer om en minut, hinner jag hämta?-dansstegen. Och där sker miraklet.
'Just get on the bus, I didn't see that'.

Världen fungerar fortfarande för att det finns folk som är villiga att rucka på reglerna.

Inte ett ord kvar, alls.

oh you wouldn’t want an angel watching over
surprise, surprise they wouldn’t wannna watch
another uninnocent, elegant fall into the unmagnificent lives of adults

grå och vita diamanter

Det bästa med den här årstiden är möjligheten att utöva min favorithobby, fotografera snö.

synchronize watches

Ohh, snart är det helg, långhelg med sovmorgon. Förra helgen var lyx. Lyxigt när det kommer besök ifrån japan och london. Lyxigt att få försenade mitt-i-prick födesedagspresent och flaskor med vin. Lyxigt att ha syster yster på besök och få inspiration till ditt och datt. Förbannat kul att lulla runt i höga klackar och dricka St Elmos Fire-dricka. Kul att synkronisera klockor, kul att inse att jag faktiskt kan gå runt i klackar. Andra faller ner för trapper, jag studsar fram. Den meningen, just precis den mening kommer gå rakt in på karmakontot och få mig att bryta benet nästan gång jag ger mig ut på... hal is, eller höga klackar.

Not a problem

Kubiac! Tjocka killen i Parker Lewis hette Kubiac. Aaaaaah, sweet relief.

Och varför i hela friden fungerar den där radbrytningen fint när det är någon annans text jag citerar? fulBlogger.

Så spännande tänker jag...

"Efter en mysig söndag med brunch och besök på kyrkogården, kommer jag hem för att chockeras av att den där Englabloggen har gått om mig. Jaha, tänker jag. Då är det väl dags att ta sig en titt på vad det är hon skriver som är så jävla fascinerande. Jag letar upp hennes blogg och möts av rosa rosa rosa. Ok… tänker jag. Hon har i sina färger misslyckats även värre än stureplan.se.

Så börjar jag läsa. Men när jag kommer till tredje meningen och det står “Har alltid många bollar i luften och jobbar ofta tills jag stupar”, så blir jag intresserad. Den här Engla är en akrobat! Hon jobbar på cirkus! Så spännande tänker jag och läser vidare…!"

Det är lätt det roligaste Katrin Schulman har skrivit. Hah!

Det här tycker jag är så jävla fånigt : 40000 års fängelse för Madrid bombare. Det är lika glyttigt som när folk säger 'vi kämpade verkligen, vi gav 110%'.

Whatever rocks your boat

Har torrenter som surrar i bakgrunden, Thom Yorke i solo och Radiohead version på väg ner. Saras beskrivning av Reckoner gjorde mig nyfiken. De senaste veckorna har Modest Mouse - Float On varit den låten som fått mig på bättre humör jag cyklar till jobbet, springa de sista hundra metrarna på joggingrunda osv. Sjutk bra helt enkelt. Kan inte låta bli, men jag oroar mig lite för när den mister sin glans. När den helt plöstligt inte får mig att le längre, hemska tanke.

den här jävla bajsbloggens layout gör mig vansinnig

picking apples making pie

Mitt 07:22 tåg avgick kl 07:45, bra början på dagen. Tillsammans med 200 andra morgongriniga pendlare stod jag och trängdes, först på centralen framför infotavlan, sedan i tåget och slutligen utanför Kastrup flygplats i väntan på gratisbussarna in till stan. Kl 8:13 provade jag att ringa till jobbet. Hej, det är Frida, jag är på Kastrup. Då skrattade min chef och drog något dåligt skämt om flyktplaner. Hörde inte punchlinen eftersom det dånade av jetmotorer, men det är bra med en chef som inte surar över tågförseningar. Så går det när man åker kommunalt.

Tåg från Malmö till Kastrup, buss till Lergravsparken, metro till Christianshavn,byte til metro till Nörreport. Framme på jobbet kl 09:30. Vilket iofs hade varit en normal tid att öppna en fotoaffär på, inte 08:30.

Det verkar som om det var en kvinna som hoppat framför tåget på Tårnby Station. De vet inte säkert, men hur hamnar man annars framför ett tåg klockan kvart i sju på morgonen?

I heard a puff I heard a blow

Jag vet inte hur jag har kunnat undgå det i en så lång tid. Den är ju alltid där, det måste den vara. Pågens nybakade bröddoft på sena kvällar/nätter runt Nobel-Sorgenfri. Ikväll när jag gick Nobelvägen hem ifrån pappa kom den svepande. Alltid samma odefinierbara doft, mjuka pepparkakor kanske, eller bara söt limpa. Det luktar hemma, tryggt, lite oroligt, lite rastlöst. En överväldigande lukt som ibland smälter in i vardagen, som hundskit i Hundbajsrondellen.

Det bästa på länge

Helt genialt, så enkelt, och så underhållande. Titta här ---> Sander Plug

Nu sitter jag här och är så jävla sur. Ett pucko i huset har snott min tvätttid. Vilken del av Bokat från 19-22 förstår de inte? Puckon!

Utan titel

Nu står min sovklocka på minus 1:33 minuter. Jag hade verkligen tänkt att gå i säng tidigt, och få den där omtalade 8h nattsömnen. Men sen kom det en falafel, en moster och en syster ivägen. Ungefär i den ordningen. Att över telefon snacka om färger och fotografi är rätt lönlöst. Speciellt när både jag och min kära moster sitter framför varsin laptop. Kan någon skaffa ett lätt kalibreringsprogram och en järnställning åt mig? Då hade jag kunnat låsa fast huvudet i den rikigt positionen och slippa undra hur crappy bilderna ser ut på någon annans dator. Har photoshoppat mig igenom kvällen och kommit underfund med att jag borde ta mig tid att lära mig det där programmet ordentligt, eller i alla fall hyfsat. Det är lätt att briljera på jobbet, lite kortkommandon och jag framstår som en trollkarl som precis dragit fram en kanin ur hatten.

Lite London bilder är på väg. Väldigt osorterat, eller väldigt ogenomtänkt i vart fall. Med analogkamera, så tyckte jag alltid att jag hade en röd tråd, nu känns det bara som ett stort, planlöst jidder.

Varför envisas folk att lämna kvar prislappen under sina skor? Jag förstår det inte, lämnar de kvar prislappen i sina kläder också?

let it all drop

Min fina nya optik. Underbara, maffiga vidvinkel. Kan man få bättre självkänsla på burk? Egentligen vill jag bara bränna upp alla 'Självkänsla nu!' böcker på ett stort ståligt bål, men jag tror inte att PressStop eller vad de nu heter skulle uppskattat det.

Kan man checka in en symaskin?

Frida the Feisty

Guitar Hero, så jävla roligt och alldeles för beroendeframkallande. Och nu, 6h sömn och sedan upp med lokaltrafiken.

Don't you worry we'll all float on

Idag stod jag vid kopieringsmaskinen på jobbet och svor, eller snarade lovade migsjälv en öl på tåget hem. Vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag ska köpa en liten öl med mig på tåget hem. En efterjobb öl i en annan tappning. Jag har aldrig köpt den där ölen, antagligen pga att jag nojjar över vad folk ska tro. Precis som om folk skulle tro, eller ens tycka något.
På tåget är det bara överföfriskade semestersvenskar och illaluktande missbrukare som dricker öl. En gång på vägen hem till Malmö såg jag en kvinna i 45års åldern som satt med en flaska i en brun påse och drack något. Såvida man inte är på New Yorks gator så är det aldrig ok att dricka saker ur bruna påsar. Barnsligt beteende.

När jag gick på folkhögskolan uppe i NordJylland så beställde jag alltid platsbiljett i den tysta kupén. Den tysta kupé är en skänk ifrån ovan, här samlas människor som inte vill sitta och lyssna på andra människors skitsnack. Det är precis som den där mute-knappen man vill ha ibland. Hur som helst, en resa satt jag bredvid en dam i 60års åldern. Fint klädd, blus och kofta och vackert, kort vitt hår. Hon tog upp sin tidning, korsord av någonslags och när kioskvagnen kommer förbi beställer hon en Grön Tuborg. Klockan har inte slagit elva på förmiddagen, och damen beställer en öl till korsordet. Ibland är Danmark så osvenskt att det lika gärna kunde legat på andra sidan jorden.

Om en vecka åker jag och pappa till London för att hälsa på Maja. Det kommer att bli helt vansinnigt, bara en känsla jag har. Sjukt kul, men vansinnigt. Herr Segelbåt i stora Staden, håll i hatten.

I missed you for, for twenty-nine years

Ibland låter det väldigt mycket JoydivisionTheCureArabStrap. men det är ändå lätt det bästa jag har hört i år. Hela skivan är genombra. En del låtar tar lite längre tid på sig än andra, men det hela är osannolikt bra, alltihopa. THE NATIONAL - BOXER

Pinigt.

Brr, jag skäms bara av att se reklamen för Idol2007. Fast jag vet inte vem som är mest pinsam, de som söker eller juryn. Tjockhuvuden med dåliga liknelser är vad de är.

Like a rolling stone

Idag har jag åkt alldeles för mycket i tåg, mer än vanligt faktiskt. Skulle ha ihjäl lite tid innan mitt tåg skulle komma 18:18, så jag hoppade på metron vid Nörreport st för att åka ut till Örestad och ta tåget till Malmö därifrån istället. Det äventyret slutade i Malmö tre tågbyten och 1.5h senare.

Note to self: lite koncentration skadar aldrig.

do you especially think i'm not a genius?

Ibland är det bara lite mer sorgligt än vanligt.

click click

Undrar om de är lika fina på riktigt.

Do I want some cheese with that whine?

Det är verkligen inte ett skit på tv nu för tiden. Inte ett enda pissprogram. Jo, SVT visade faktiskt Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter innan, fast jag slog på tvn när det bara var en minut kvar, så jag blev snuvad på nostalgin.

Nu är klockan 21:16 och jag hörde precis att tvhallån sa att första avsnittet av sista säsongen av Sopranos visas kl 21:20. Så om jag helt oskyldigt skulle lämna tv på, skulle det innebära ett kärt återseende. Lockande. Lite maffiafasoner innan jag ska sova med huvudet högt.

Den här förbannade förkylning har förvandlat mig till en 80årig tant. Min lårmuskel gör ont och märkligt nog, området under min vänstra arm. Nu snackar hallån dåliga maffia liknelser, låter ungefär som när nyhetsankaret ska lämna över till vädret.

ta ta

Sommar i city, 1990, kommer du ihåg mig?

Jag är så förkyld att det inte går att ignorera. Helt plötsligt är allt bara snor. Och på tv är det INGENTING. Vad hände med klockan21filmen? Brukade inte Svt visa kvalitetsfilm? Nu är det bara skit, dynga och sommarkrysset med Gry Forsell på tv.

Little Chrissy

Nu har jag sett klart Sopranos, sex säsonger. 86 underbara avsnitt, ca 80 timmars brutal underhållning. Jag saknar det redan. Sjukt briljant serie, en historia som håller. Eller snarare femtielva historier som vävs samman till en salig genialisk röra som göra att man överger allt tv-tittande i veckor. Karaktärerna håller samma klass i säsong efter säsong, men det hindrar inte manusförfattaren att ta livet av de när man minst anar det.

Musiken är pricken över i:et i många situationer. Introlåten Woke Up This Morning, är bevis på att musiken till serien valdes av genier. Den är så klockren att det är ett under att den inte är specialskriven. Men det är nog det som är halva charmen, att det bara förekommer 'riktig' musik i Sopranos. Det känns mer som i den riktiga världen då, som om det faktiskt händer i New Jersey på andra sidan Atlanten, och inte i någon filmstudio. Filmfotografin är så mycket bättre än allt annat skräp som går på TV, när det är som bäst känns varje avsnitt som en film.


"Even their worst episodes were better than most TV ever aspires to." / Kevin Smith

Livet är en bubbla och allting smular

Idag hade jag tänkte att uträtta storverk. Vi får se vad det blir för några.

Left? Right.

Varken jag eller min pappa verkar kunna skilja på höger och vänster, det gör övningskörningen till lite av en utmaning.

Hello, Mr Lincoln!

Sömnig, väldigt sömnig, och helt uttorkad efter alla saltade solrosfrön. Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att jag inte vaknar upp ansikte mot ansikte med en spindel. Tydligen är det högsäsong för de jävlarna nu. Det var bättre när man var sju år gammal och hade farmor som läste godnatt sagor och dammsög upp Långbens när de blev för många. Undra om långbens-spindlarna dör av kraften i dammsugandet eller om de bara kryper tillbaka ut igen. Hemska tanke.

Dagens roligaste var lätt Michael i skämtglasögonen som sprutade vatten. Dagens lågvattenmärke var tågpendlandet, 25minuters försening i morse och inställda tåg på hemvägen.

Svårt att inte tänka på hur pengar jag skulle kunna lägga vantarna på om jag hade sålt min lägenhet. Det första jag hade gjort är att skicka ett brev till CSN med hälsningen "YOU'LL NEVER CATCH ME JOOOOE!". Sen hade jag tagit all min kosing, hyrt ett litet hus på någon grekisk ö och ätit oliver tills jag kommit på en plan.

Nu ska jag utöva sporten Att Somna på Studs. Man vinner om man lyckas somna inom någon minut och inte knöla in sig i framtidsplaner och andra outtömliga tankebanor.

Hur kan man inte le?

423,-

Igår hade jag en vansinnigt produktiv dag. Det har resulterat i att idag går allt på halvfart, inte för att jag använde upp all energi som fanns utan att jag blir matt av tanken på hur lite man får gjort när man jobbar heltid.

Igår morse vaknade jag hemma hos mamma, förstod först inte var jag var någonstans och varför. Sen kom jag ihåg att jag lovat att ta in tidningen , nu när mamma är ute på vift. Kom dit vid 19tiden i lördags kväll, var då snortrött efter en vecka av 5-6h sömn-nätter och tänkte att jag bara skulle vila lite på soffan. Zappa runt lite på tvn och så. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, jag såg delar av Gifta på låtsas, den där med Andie MacDowell ( se, hon har tydligen gjort mer än L'oreal reklam) och Gerard Depardieu. Slötittade lite och låg och myste i min fina sjal, som är...lila eller mer rosalila, ceris kallar de det kanske? Fin är den i alla fall. I korta drag så vaknade jagvid 23tiden och struntade i att cykla hem.

Så, min effektiva söndag gick ut påatt göra allt. Inte för att överdriva men bara för att inte sitta och sura på jobbet måndagmorgon och tänka ' Fan, varför tvättade jag inte igår/ handlade mat/ gick till stranden ' etc.

Så igår läste jag Sydsvenskan på stranden och insåg att mina korsordsdagar är förbi. Efter 2,5 h var jag så nojjig att jag skulle bränna mig, som jag alltid gör. Gav upp i tid och lyckade att att ungå rosa axlar. Cyklade till Mobilia, köpte ett par svarta byxor och en klänning. Klänningar och svarta byxor ligger just nu på top5. Cyklade vidare till AllFrukt och blev idiotförklarad av tonårsbruden i kassan. Råkade glömma att jag hade kontanter på mig för att sen börja jiddra om kontankort, lång historia.
Cyklade hem, surade lite över att min garderob är skitstor men rymmer skitlite. Fick ett infall och cyklade till Ikea för att köpa stora vita plastlådor att ha lakan och andra tråkiga grejer i. Var ute på Ikea en halvtimme innan de stängde, hittade grejerna och provade att trycka ner de i de där Ikea-bärpåsarna. Det gick precis, insåg att jag behövde ljus och servetter och passade på att trycka ner det i lådorna. Joxxet är bara att balansera på cykel. Inte så lätt som jag trodde. Det tog ca 10 minuter att cykla ut till Ikea och ca 45 mintillbaka. Har idag vansinnesträningsvärk i arm/axel, men min garderob är lite luftigare.

Kom hem, kollade efter tvätttid, fullbokat, fastnade i källarförrådet och slängde skit och organiserade om. Målet är att få ner allt till tre flyttlådor... Vet inte om det är rimligt.

Blah. Det här skulle jag kunnat sammanfatta på fem meningar. Men nu är det ju ingen bok jag skriver eller hur?

morgonpepp

Vet inte varför jag trodde att det skulle vara en bra idé att starta dagen med ett dödstest. Såg en liten bit av en Bergman-dokumentär igårkväll, allt snack om döden smittar av sig. Fast, Bergman eller inte, döden är överallt just nu.

Idag är det veckans lediga dag, solen lyser och jag ska ut och ta igen så många missade soltimmar som möjligt. Jag föreslog att vi skulle ha soltak i butiken, chefen tyckte det verkade omständigt. Jag tittade igenom mitt schema framöver, nästa gång jag har ledigt två dagar iföljd är 15 september. Vet inte om jag ska skratta, gråta eller bara säga upp mig.

off I go.

October 2064 at age 83

DEAD AT 83

heart attack

AVERAGE FEMALE LIFE SPAN: 77.1 years

As you can plainly see, you have more health and vitality than the average woman.

You have 20880.1 days left on this earth.
You've already lived 31% of your life.

http://www.okcupid.com/death

Ho, ho, ho...

Klockan är 21:38 och det är mörkt ute. Det har ju för fan inte varit sommar än. Och jo, jag vet, det brukar vara varmt långt in i september också. Men jaha. Stort jävla jaha.

Idag har jag packat in paket, det göra jag alldeles för sällan. Nästan bara på juldagen, sent på kvällen. En fördel med att jobba i butik är att få slå in saker. Vika in kanterna så att det blir sådär precist, jämt och fint. Fast når folk ber om det, så hatar jag det. Jag tror alltid att de ska titta på det nyinslagna paketet och påpeka att det måste göras om. Lönt att ha prestationsångest inför paketinslagning, fullkomligt urlöjligt.

Har en fin tapet här hemma som jag använder till att slå in paket in ibland. Hittade den när jag jobbade med Humle & Dumle. Att städa ur övergivna vindsförråd är förbannat deprimerande. Att rota runt i folks gamla gosedjur, skolböcker, studentmössor, fotografier och gamla brev. Att hitta 'soliga hälsningar från Mallorca -84' blandat med fuktskadade vinylskivor. När allt är daterat för över 10år sedan kan jag inte låta bli att undra om människan som äger vindsutrymmet bara ha gått upp i rök. Putsväck en dag, inte brytt sig att samla ihop grejer och minnen. Att inte tagit sig tid att slänga grejerna i vart fall, bara låta personliga hälsningar och brev ligga och bli gula och äckliga. Då är det lättare att dra slutsatsen att personen har dött. Knall fall, påkörd en dag, eller kanske knarkat ner sig och lever ett annat liv, eller ligger i koma på ett sjukhus någonstans. Någonstans måste ju den här personen vara, vars syster skrev brev om ' de två hundra kronorna som du är skyldig Erik'. Någonstans är han ju.
I ett av de där konstiga vindsförråden låg även en sådan där mjukdjursdräkt i vuxenstorlek, sådana de har som maskotar till amerikansk fotboll. En sådan som jag alltid velat ha, eller i alla fall ha provat att lufsa runt i. Har för mig att det var en hund, en stor brun med långa öron. Fast den låg där under all skit och var alldeles för äcklig att ens ta i. Bara en sådan sak. Vem har en stor maskot-hund-dräkt på vinden? Vem är alla dessa konstiga människor?

Den där tapeten är rätt styv i det så om man inte passar sig så knäcks pappret. Nu börjar den där rullen att ta slut, tråkigt. var ska jag nu hitta en ny? Jag lär knappast få tillfället att rota runt på halv övergivna vindsförråd igen, om jag inte bytar karriär och blir björnbuse.

Tillbaka efter sommaren.

Bästa stället i kbh hade semesterstängt. Jag som hade gått och drömt om deras mackor de sista timmarna på jobbet. Avokado-röror, getost och grejer. Och Ale nr 16. Semesterstängt... Vad är det för en lyx? Semesterstängt. Jag har god lust att hålla semesterstängt, fram till september. Ok?

Idag är jag 25 år och 11 månaderna, precis. Åldernsnojjan ligger och gror runt hörnan.

Rättelse, idag är jag 25 år och 11månader och 1 dag och senil. det börjar tidigt.

Bergman rocks

Nu kommer SVT att sända minnesprogram tills korna kommer hem. Jag laddar hem Fanny & Alexander istället.

Eat my shorts.

Hur kan man göra underbara filmer som Breakfast Club, Sixteen Candles, Pretty in Pink, Ferris Bueller's Day off och Somekind of Wonderful, för att sen gå ner sig och göra filmer som Beethoven, och slutligen, Maid in Manhattan? Maid in jävla Manhattan? Jennifer Lopez?

So, it's sort of social. Demented and sad, but social.

Paint the fence

Igår vid 22tiden fick jag den briljanta idén att olja in mitt balkonggolv. Två lager 'träolja för utomhusbruk' och sedan gnugga bort överskotts olja med trasa. Spelade Generation Terroist så högt det bara gick och blev färdig på en halvtimme. Det är extremt rofyllt att måla/olja in något. Nästan allt hantverksarbete har den effekten på mig, bortsett från möjligtvis fönsterbyte.

Imorse när jag vaknade glömde jag bort mitt inoljade balkonggolv så nu har jag oljiga fotspår i lägenhet som inte riktigt vill gå bort. smart.